Hur når vi ”4 av 10 – målet” i en ny verklighet för kollektivtrafiken?
Pandemin innebar stora inskränkningar i människors vardag, inte minst deras sätt att resa. Kollektivtrafiken sågs som en riskmiljö som skulle undvikas vilket medförde stora påfrestningar på oss som verkar i branschen. Glädjande nog har vi sett att de flesta har hittat tillbaka till kollektivtrafiken efter det att restriktionerna hävts. Vi är dock inte tillbaka på de nivåer som rådde precis innan pandemin bröt ut och den stora frågan är om vi når dit igen.
Vi lät undersökningsföretaget Yougov ställa ett antal frågor till ett representativt urval av svenska befolkningen kring hur de ser på att resa med kollektivtrafiken – vad som får dem att välja bort andra färdmedel, hur ofta de reser, beteenden hos andra resenärer som de stör sig på och mycket annat.
Alternativa färdsätt till kollektivtrafik i olika delar av landet.
Den tydligaste slutsatsen som går att dra är att bilen är den starkaste konkurrenten till kollektivtrafik, oavsett var i landet frågan ställs. Det visar sig inte minst genom att priskänsligheten hos bilister är väldigt låg. På frågan om de skulle resa kollektivt om priset på bensin steg med 3 kronor litern svarade åtta av tio bilister att de inte skulle göra det. Det svaret tillsammans med det faktum att svarsalternativet ”byta till kollektivtrafik” kommer först på tredje plats (efter ”promenad” och ”cykel”) bland alternativ till bilen visar att det med stor säkerhet är tillgänglig kollektivtrafik som flyttar resenärer till kollektivtrafiken, inte högre alternativkostnader. Den enda effekten av höjt bensinpris är sannolikt att pengar flyttas från annan konsumtion vilket inte gynnar någon. Det faktum att de regioner med mest välutbyggd kollektivtrafik också är de med högst andel resenärer är ytterligare bevis för tillgänglighetens avgörande inflytande på resandet.
Det politiken bör satsa på är med andra ord kraftigt utbyggd kollektivtrafik som når fler människor om de på allvar vill att fyra av tio motoriserade resor ska ske med kollektivtrafik.
En annan faktor som kan ha en avhållande effekt på viljan att resa kollektivt är beteenden hos våra medresenärer som vi uppfattar som störande eller irriterande. Även om det finns likheter så finns det även regionala skillnader mellan vad vi stör hos på hos våra medtrafikanter. I Stockhom, och södra Sverige är det personer som smutsar ner/har fötterna på sätet mitt emot som irriterar mest. Resenärer i norra delar av landet stör sig på de som hostar eller snyter sig, eller på annat sätt inte verkar helt friska. De som bor och reser i Dalarna/Gävleborgs län samt i Västra Götalandsregionen gillar inte de som ser på film eller lyssnar på musik i sin telefon utan att använda hörlurar.
Gemensam nämnare kan alltså bristande hänsyn och respekt sägas vara vilket är en förutsättning för en enkel, trygg och trevlig kollektivtrafik.
Undersökningen var den första i en serie av undersökningar som syftar till att ge ökad kunskap om kollektivtrafiken efter pandemin och hur vi kan ta oss an de nya utmaningar som nya arbets- och resvanor innebär för oss som trafikoperatör men även för branschen i helhet.
Rapporten finns att läsa i sin helhet här
info@transdev.se
